Främja cirkularitet i industriella ekosystem
Planglasindustrin är en viktig faktor i allt från skyskrapor till hemrenoveringar, men står inför en stor utmaning. Frågan är hur vi går ifrån en linjär ekonomi där material bara används en gång och sedan kasseras? Förändring måste ske och övergången till cirkularitet måste gå snabbare. I den här artikeln hjälper Vinit Parida, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, oss att förstå hur cirkularitet kan utvecklas inom planglasindustrin – vad gäller återanvändning och återvinning av material, transparenta data, branschöverskridande samarbete och digitala lösningar, som alla ligger i linje med målen för Trace4Value och SwePass.
Glas tillverkas av sand, en ändlig resurs, och produktionen är energiintensiv och ger upphov till stora mängder koldioxidutsläpp. Just nu hamnar mycket av det glas som används i byggnader på soptippar när byggnaderna rivs eller renoveras. Detta är inte bara slöseri – det är en missad möjlighet. Glas kan återvinnas i all oändlighet utan att förlora i kvalitet, men branschen kämpar med ineffektiv återvinning, oklara regler och bristande efterfrågan på återvunnet material.
Så får vi cirkularitet att fungera
Trots utmaningarna sker det en del spännande förändringar. Företag och beslutsfattare hittar sätt att få cirkularitet att fungera.
– Ett av de största stegen framåt är utbildning och medvetenhet. Många människor inser fortfarande inte fördelarna med att återvinna glas, och det är viktigt att förändra tankesättet. Genom att lära företag, beslutsfattare och konsumenter om cirkularitet kan efterfrågan på hållbara material öka. Det handlar om att göra återvinning till en andra natur, som att sortera sitt hushållsavfall, men i industriell skala, säger Vinit Parida, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet.
En annan stor förändring sker inom design. Arkitekter och tillverkare slutar att behandla glas som engångsartiklar och designar fönster och fasader som är enklare att demontera och återanvända. Om fler projekt prioriterar återvunnet glas blir det ett genomförbart och önskvärt alternativ snarare än en eftertanke.
Sedan har vi skiftet mot decentraliserad återvinning. I stället för att transportera gammalt glas långa sträckor, undersöker företagen olika sätt att återvinna närmare rivningsplatserna. Det sparar pengar, minskar utsläppen och gör återvinningen mer effektiv. I vissa fall träder tredjeparts ”cirkulära mäklare” in för att koppla samman företag som genererar avfall med dem som kan återanvända det.
Det finns ett tydligt mål: sluta se glas som avfall och börja betrakta det som en värdefull resurs som kan ingå i kretsloppet, om och om igen.
Övergången till cirkularitet i industriella ekosystem stämmer väl överens med målen för Trace4Value och SwePass. Båda initiativen syftar till att förbättra spårbarhet, hållbarhet och digitalisering inom olika branscher och säkerställa att material, som planglas, kan spåras och återanvändas effektivt under hela sin livscykel.
Inom Trace4Value fokuserar man på att skapa transparenta och standardiserade dataflöden som stöder cirkulära värdekedjor. SwePass utforskar i sin tur digitala produktpass (DPP) som ett sätt att tillhandahålla detaljerad produktinformation, vilket möjliggör effektivare återvinning och återanvändning. Insikterna från planglasindustrin här ovan illustrerar det bredare behovet av bättre spårningssystem och digitala lösningar, som är kärnan i dessa projekt.
Genom att integrera spårbarhetslösningar med strategier för cirkulär ekonomi bidrar Trace4Value och SwePass till att påskynda övergången till mer hållbara industriella metoder, vilket gör material mer återanvändbara, minskar avfallet och främjar innovation inom olika sektorer.
