Vad en glasleverantör kan lära oss om digitala produktpass
Digitala produktpass diskuteras ofta utifrån perspektivet hos dem som bygger dem. Men vad säger de leverantörer vars material till slut hamnar inuti dem? Vi pratade med Oskar Storm, Architectural Projects Specification Manager på Saint-Gobain, en av SwePass materialpartners, för att få en bild från längre upp i värdekedjan.
Saint-Gobain arbetar med låg-CO₂-glas och återvinning av planglas, och även om de inte arbetar direkt med digitala produktpass syns förändringen redan i deras vardag. Projekt och kunder efterfrågar i allt högre grad data om inbyggt CO₂-avtryck. Det räcker inte längre att leverera en högkvalitativ produkt. Klimatpåverkan av att tillverka den håller på att bli en del av samtalet också.
Att återvinna planglas är tekniskt möjligt. I Sverige finns kapacitet att återvinna alla fönster och fasader, tack var investeringar från Ragn-Sells och Reiling Group. Problemet globalt är att det sällan är lönsamt. Glasskrot betingar omkring 100 dollar per ton på marknaden, medan aluminiumskrot kan kosta mer än 1 500 dollar per ton. Det gapet gör det svårt att bygga ett affärsmässigt argument för att samla in och återvinna gamla fönster eller isolerglas, även när viljan finns.
Glasskärv som används i produktionen kommer från två håll: spill och kassationer från tillverkningen, eller glas som återvunnits efter att ha använts i till exempel ett fönster. Det senare är betydligt svårare och dyrare att samla in, och det syns i siffrorna. Saint-Gobain arbetar för att minska det gapet genom ORAE, deras låg-CO₂-glasprodukt.
– I vår senaste glasskärvsredovisning för ORAÉ utgörs 57 procent av glaset av tillverkningsskärv och 7 procent av glas som återvunnits från slutanvändare, till exempel gamla fönster. I jämförelse är den siffran bara 1 procent för vårt standardglas. Nära 60 procent av det glas som Saint-Gobain levererade till svenska projekt 2025 var ORAÉ, säger Oskar Storm. Men framsteg i återvinningsgraden räcker inte ensamt. Mer grundläggande frågor återstår om vad som faktiskt händer med glaset i slutet av dess livscykel.
– Mer fokus behöver läggas på om material verkligen återvinns på ett cirkulärt sätt, eller bara nedcyklas. Och de som tar på sig de extra kostnaderna för att göra rätt ska inte behöva bära det ensamma, säger Oskar Storm.
Oskars perspektiv är en nyttig påminnelse om att den data som digitala produktpass till slut kommer att kräva redan efterfrågas av materialleverantörer. Att få den grunden på plats kommer att vara lika viktigt som tekniken i sig.
