Från test till resultat – så gick det för Palmhuset i Trace4Value

Demonstrationsarbetet vid Palmhuset har gett insikter om hur digitala verktyg kan stödja cirkulära flöden i byggprocesser. I projektet har fokus legat på glas som material, vilket möjliggjort en fördjupad analys och metodutveckling inom ett tydligt avgränsat materialflöde. Samtidigt är ambitionen att metoden på sikt ska kunna omfatta fler materialslag, för att möjliggöra större volymer och en bredare tillämpning av cirkulär återvinning.

Genom att skapa en BIM-modell av växthuset kunde projektet samla in och strukturera data om glaset – information som krävdes för att bedöma hur materialet kunde cirkulera vidare. Själva demonstrationen inom Trace4Value är avslutad, medan den fysiska renoveringen fortfarande pågår under ledning av Statens fastighetsverk.

– BIM-modellen hjälpte oss att samla in och organisera den data som krävdes för att bedöma vad som kunde återvinnas och vad som lämpade sig för återbruk. Den gav oss också möjlighet att beräkna mängder för återbruk – något som blev särskilt värdefullt när det visade sig att vissa av fönstren hade ett kulturhistoriskt värde, säger Karin Wannerberg, projektledare på Ragn-Sells och partner i Trace4Value.

Modellen, baserad på 3D-skanning, fungerade som en digital spegel av Palmhuset. Genom att berika den med information om materialegenskaper skapades ett beslutsunderlag för hur glaset kunde tas om hand på ett strukturerat sätt. På så sätt kunde projektet följa glasets väg från inventering till vidare hantering, i form av återvinning eller återbruk.

Erfarenheterna från Palmhuset, liksom från andra demonstrationer inom Trace4Value, visar att återvinning ofta har tydliga skalfördelar jämfört med återbruk när målet är att öka inflödet av återvunnen råvara till industrin och produktion. Återbruk kan skapa stora värden, men i praktiken är det ofta svårt att hitta en match mellan tillgängliga produkter och en ny mottagare inom rimlig tid. För planglas och fönster kan långa ledtider innebära att möjligheten till högkvalitativ återvinning försvåras, särskilt i de fall där lagringskapacitet saknas. Detta har lyfts som en viktig insikt av flera aktörer inom projektet.

Arbetet genomfördes i nära samarbete med White Arkitekter, som ansvarade för att ta fram BIM-modellen och säkerställa att den kunde användas praktiskt i byggprocessens olika skeden. Samarbetet gjorde det möjligt att kombinera teknisk spårbarhet med förståelse för byggnadens kulturhistoriska värden, något som visade sig viktigt för att identifiera återbrukspotential redan i projekteringen.

Palmhuset visar hur spårbarhet och strukturerad data kan bidra till mer informerade beslut i cirkulära byggprocesser. Erfarenheterna från arbetet tas nu vidare i SwePass, där utvecklingen av digitala verktyg och metoder för spårbarhet i cirkulära värdekedjor fortsätter.

Erfarenheter från andra demonstrationer inom Trace4Value visar också hur förutsättningarna kan skilja sig mellan olika byggnader. Vid Njupkärrsskolan i Tyresö genomfördes en manuell inventering i Excel och allt glas gick till återvinning. Skolmiljön präglades av variation i fönstrens ålder och utförande.

– Skillnaderna mellan byggnadstyper påverkar både datakvalitet och möjligheten att bedöma materialets framtida användning. Det är viktig kunskap när vi tar metoderna vidare till nya projekt, säger Karin Wannerberg.

Nyfiken på den tidigare artikeln? Den hittar du här!